En gång i Internettets barndom talade ”vi” om att den utan snabel-a inte riktigt fanns. Inte långt senare sa vi att den utan ett hem på webben inte riktigt fanns. En dåligt scannad semesterbild var nog för att finnas, ackompanjerad av ett ”nick” så att alla kunde se att man var jätte-cool, eller i alla fall nästan cool.Det var ingen som ”googlade”, vår gud var AltaVista. Vi surfade med Mosaic, eller Netscape (gold). Vi hade inte forum, men tydde oss till anarkin på news-groups och BBSér.

Vid den tiden ”bloggade” Justin Hall redan… det är en tanke som sätter perspektiv på sakerna ?

Numera skall alla ha en hemsida (också jag), eller i det minsta en ”blogg” i vilken man kan dela sitt liv med omgivningen, eller för några, med hela världen. Jag frågar mig ibland varför – vad nytta gör jag på internettet ? Vem kan dra fördel av vad jag har att säga ? Så här långt ingen. Punkt. Ändå drivs jag av viljan att finnas tillgänglig, att ha friheten att publicera mina tankar om politik och samhälle, förverkliga idéen om det fria öppna samhället hårt hållen av konservativ traditionalism. Inget av detta gör jag. Istället delar jag bilder på mat, vägskyltar och öl i alla dess former.

Det finns förstås en anledning att jag inte förflyttar fokus till sådant som upprör mig, till det jag önskar ändra… Det finns redan så många som gör det, de allra flesta mycket bättre än jag förmår. Varför skall jag bli en i raden av ”bloggar” som bara klipper-å-klistrar och länkar till skandalpressen och varandra ? Tja, ibland måste jag nog det, men när det rör sig allvarliga ting bör man skrida fram med stor försiktighet, och ödmjukhet. Egenskaper jag inte besitter. En annan anledning är värnandet om familjen. Tiderna är hårda och det finns all anledning att fara fram med ullstrumporna på om man önskar framföra kritiska åsikter i känsliga ämnen. Av det skälet är många ”fria” politiska bloggar anonyma. Det ger också anledning att undra sig över vart vi är på väg.

Anyways, som det heter på nysvenska, har jag för avsikt att framöver lufta mina meningar också om saker som inte direkt handlar om min vardag. För det kan tyckas att de allra flesta bloggar är banala, för att inte säga löjeväckande, men det anser jag om de allra flesta med rösträtt också – och jag vill inte neka någon att lägga sin röst. Därför är varenda liten skitblogg viktig på sitt sätt… också min.