Så mycket mer är väl inte att säga om dessa öl än att de är dugliga, om än inte de mest spännande på marknaden, och de vi smakade var i räckföljd: 1. Skawskum Bayersk Øl 2. Gl. Skagen India Pale Ale 3. Bundgarn Porter 4. Væltepeter Dobbelt Bock

Tro inte att nästan färdig potatis blir färdig av sig själv, eller att 10-15 minuters gratinering ordnar det – Potatisen skall vara färdig när man börjar ! Man skall salta mycket mer än man kan tro då dessa potäter kokats med skal. Färdigriven ”Mozarella” duger nästan inte till någonting alls, använd riktig ost !

Nå, med det sagt smakade det helt ok, tillsammans med ”Chicken Wings” och några oliver blev jag mätt nöjd och nästan glad.

Denna kväll avhandlades ”upplysningstiden” i förhållande til läsandets utbredelse, Satteliters hastighet och banor, Robinson Crusoes ursprung rent litterärt samt lite annat, allt tillsammans med några dugliga öl.

Vi startade ut med en Refsvindinge Humle, en pilsner som visst varit i närheten av humle, men vi är väl bara bortskämda numere. Den var ok, lättdrucken, men lämnar inget i minnesbanken.

Därefter gav vi oss i kast med en IPA från Ørbæk (!), ett bryggeri vi tidigare varit djupt missnöjda med, men som har återhämtat sig en smula – faktiskt var denna öl kvällens vinnare !

Sist ut var en Cocker Hoop från Jennings, ett bryggeri helt nytt för oss. Tja, smakar inte olikt en bitter på en pub i England… således långt svagare i smaken än de humlebomber vi gillar bäst, men den var ok.

Det blev lite kyligt när solen gått ned, och jag tänkte att jag nog skulle dra på mig en förkylning igen, men turligt nog slapp jag för den, den här gången !

Vi startade med en Flensburg Dunkel då Svend varit i Berlin – det var en ganska utmärkt öl med behaglig eftersmak. Aningen ”tunn”, men lättdrucken och uppfriskande. Därefter gav vi oss i kast med en avåra favoriter – Fuglsangs Early Bird, den smakar som alltid fantastiskt (!), och är en given vinnare varje gång ! Amerikanskinspirerad med massor av kraftig humlesmak undrar det mig lite att inte fler standardbryggerier ger sig in i leken ? Varför är det bara de små bryggerierna som vågar ?

Som avslutning smakade vi en av mina favoriter, också den en gammal känning – Sierra Nevada Pale Ale. Den kunnde tänkas stå model för Early Bird, men faktisk vill jag mena att Fuglesang har mer smak, en aning mer kraft i humlen, en smula längre eftersmak… och till halva priset. Sierra Nevada är riktigt god, och som sagt en av mina favoriter och en av de öl som lockat mig i ”humlefällan”, och det är uppmuntrande att amerikansk öl är så mycket mer än Schlits och Bud !

Vi startade ut med en pilsner från  Lade Gaards Bryggus, eller rättare sagt en annorlunda pilsner från det norska bryggeriet Grans. Jag skulle länka, men blev så harm när jag upptäckte att man i norge skall ha användarnamn/password för att få titta på öl på internettet ! Nå, den har generellt fått dåligt betyg, men båda jag och Holger ansåg den för duglig, kanske mest för att den var lite annorlunda… Frisk, gränsande till citrus-aktig vid första klunken, med en lite unken eftersmak inte olik Greenland Ice som vi också tyckte var spännande.

Som nr. 2 på bordet stod en Winter Warmer Ale från St. Peters Brewery, som på trots av en beskedlig procent på 6,5 smakade lite åt barleywine… möjligen en aning för söt, men eftersmaken var utmärkt. Jag skulle vilja hävda att den var lättdrucken och bubblet var pärlande på ett friskt vis.

Nå. färgprover och en väldigt fri tolkning av Fritz Sybergs självporträtt.

Därefter gav vi oss i kast med en Strong Suffolk Vintage Ale från Green King, och den var kraftig och med lång eftersmak. Jag har visst nog smakat den tidigare men just idag var den bättre. Kanske blåsten krävde denna värmare ? Lagrad två år (?) på ekfat istället för ekspån i bryggden kan eventuelt vara det som ger en lite karaktäristisk eftersmak – vad vet jag ?

Som nr. 3 denna afton serverades Evil Twin Ale 404. Evil Twin är inte ett bryggeri, men kontraktbrygger lite var som helst, och denna har jäst och tappats på Fanø Brygghus. En utmärkt öl med behaglig humle, lite mjuk men ändå en anselig eftersmak. Mer än OK vill jag påstå.

Sist ut var en Punk IPA från Brewdog, den har vi haft några gånger nu, och den är ett säkert kort. Humlen tagen i betraktning vill jag nog hålla bitterheten i denna ale som kvällens vinnare…

Jag misstänkte att det nog var andra som tänkt samma, och riktigt nog finns det några stycken som skall kunna detta, jag har valt att pröva ”Cross-linker”, och omedelbart ser det ut att fungera om man administrerar sin WP i Firefox, men i IE9 funkar det inte !

Edit: Det fungerar fint i IE också, om man deaktiverar WP Super Cache… Det är bara under själva postandet/skrivandet den skal vara deaktiverad. När man skrivit färdigt är det bara att aktivera den igen, och allt kör som det skall. Jag betalade en slant till utvecklaren också och fick en annan fil som inte visade den lilla reklamen för verktyget i alla poster den var aktiv. Tja, jag gillar gratis, men betalar gärna för något som jag vet kostat tid och arbete.

Nå, det fungerar ser det ut som, men när man skriver inlägg så laggar det helt otroligt mycket… faktiskt så mycket att tillägget kanske inte är användbart ? Kanske skall jag bara leta vidare och se efter något annat, eller se om någon har en lösning på ”problemet”.

De följande två veckor har jag haft ordentlig ångest, och idag var dagen där min attityd skulle testas i verkligheten… så jag slängde mig i bilen för en kort weekend hos Laila och pizza-tävling.

Nå, vi kom fram till Sabro Pizza ganska precis kl. 15, just som dom öppnade, det ser lite risigt ut, men vi är också på jylland i någon slags innerkant av utkantsdanmark. Innanför finns regler för deras olika tävlingar samt bilder av de som misslyckats ordentligt efter att uttalat sig om hur enkelt det är att äta chilli-pizza, samt en ”Hall of Fame” med den intill vidare enda deltagaren som lyckats !

Så här glad kan man se ut, med en slags skräckblandad förväntning om hur denna pizza skulle begås ! Den doftade faktiskt inte så dåligt, och den första slicen var också ganska enkel att få ned – sen gick helvetet lös i gommen och den andra slicen var en värre kamp ! Jag försökte mig på en tredje, men där kunde jag nästan varken tugga eller svälja – så jag gav upp ! Men jag skäms inte – det var ett ärligt försök.

Så här såg det ut när jag gav upp ! Och såg här såg själva ätandet ut, i 7 delar !

I övrigt var personalen trevlig, vänlig och behaglig, vilket gör att man trots smärtande tunga ändå överväger om man skulle pröva igen en gång – när man glömt hur stark den är. Min konklusion är att den faktiskt inte är oätlig, vilket i alla fall en deltagare bevisat, när kommer nr. 2 ?

Uppdatering: En passande parafras i sammanhanget kunde vara – ”What goes in must come out !” Det gör det alltså nu, och inte obemärkt… Ouch !

Nå, vi startade med en ”Jacobs” ett ”Brand” vi inte är helt övereens med, deras s.k. Cognaköl är ganska horribel… men denna dag smakade vi ”India Pale Ale”, och trots att den har ytterst lite med IPA att göra som vi anser den skall vara, var det en glad överraskning ! Inte dålig alls, tvärtom kunde jag faktiskt tänka mig att pröva den igen, jag tror den är perfekt till terrassen om sommaren när påskölen är slut, julölen känns för avlägsen och vad vet jag… Frisk och lättdrucken, med pilsner-bubblor och en aning smak av ”IPA”. Inte illa alls !!!

Som nummer två hade jag med en nyhet, i alla fall för oss, och den kommer inte på bordet igen, varken i ölklubben eller i mitt eget hus. Inte förfärlig, men fullständigt smaklös var den undantaget en smula sälta… Örv, om jag vill dricka utspätt havsvatten kan jag lägga mig vid vilken som helst åmynning och bälja bräckt vatten ! Jag konkluderar att ”kelp” inte är en ingredients i god öl, sannolikt inte någon annanstans heller även om jag förstår att det visst äts i bl.a. Japan och Kina. Örk för den !

Vi avslutade med en gammal känning, Stronzo Blond Ale – igen, en utmärkt öl med massor av smak, utan tvivel kvällens vinnare och kanske skall man hålla ögon med det bryggeriet ?